May 8, 2017

Jag äter medicin för min bipolära sjukdom och glömmer därför ibland bort att jag är sjuk, det är lätt att ta livet för givet. Jag minns hur det var förr och livet nu är så mycket bättre. Men så kommer de smygande, små ledtrådar som träder fram i mitt undermedvetna. Jag märker dem inte för än långt senare. Det är så mycket lättare med facit i hand, efter att jag brutit ihop och inte kan blunda för det mer.

De senaste veckorna har jag varit känslig, vaknat med krypande ångest, ångest som tystats ned under meditation. Jag har varit glad, vissa dagar väldigt glad, men allt med känslorna utanpå, synliga och sårbara. Jag har varit pratsam och energisk, men samtidigt så trött. Trött och genomskinlig. Glad men samtidigt förkrossad.

För nästan exakt tre år...

Please reload

Utvalda inlägg

Lägg inte ansvaret på anhöriga barn

October 1, 2019

1/10
Please reload

Senaste inlägg
Please reload

Arkiv
Please reload

Sök efter taggar