OM MEDBEROENDE

Vad är medberoende?

Medberoende är ingen etablerad diagnos eller sjukdom, men ett begrepp som beskriver ett utbrett problem. Begreppet kom till Sverige från USA under 1980-talet och heter på engelska Codependency/Co-dependency. Till en början användes begreppet mest i relation till beroende/missbruk för att belysa hur nära anhöriga anpassar sig till beroendesjukdomen på ett sätt som blir ogynnsamt. Ett annat skäl till att man gör denna koppling till beroendesjukdomen är att ordet “beroende” finns med i medberoende. Jag brukar istället översätta medberoende till att man är “beroende av att vara med” någon/något, och talar mer om överanpassning. Detta för att medberoende främst visar sig genom en överdriven/ohälsosam anpassning till omgivningen. Vad vi exakt anpassar oss till kan variera, men det brukar röra sig om olika sorters dysfunktioner eller starka företeelser där anpassningen blir en strategi för att ta hand om sig själv genom att påverka/kontrollera omgivningen. Ju starkare företeelse eller dysfunktion, desto mer behövs våra strategier. Att vara medberoende innebär att försöka ta hand om sig själv genom att ta hand om andra. Ett alternativt begrepp som ännu inte är etablerat är Anpassningssyndrom (icke att förväxlas med “Anpassningsstörning” som snarare beskriver svårigheter att anpassa sig än överdriven anpassning).

Utöver medberoende som copingstrategi innebär medberoende en specifik relationsdynamik som man känner sig hemma i, en dynamik där man anpassar sig, känner in och tar ansvar för andra. För detta behöver man vara med personer som behöver en. Dessa kan vara beroende personer, personer som mår psykiskt eller fysiskt dåligt, känslomässigt omogna personer eller narcissister/psykopater/förövare. Det är naturligt för en medberoende person att göra ett större (emotionellt) arbete och att nöja sig med “kaksmulor” i relation till andra.

Det går även att beskriva medberoende som en stressrespons (ett sätt att hantera stress/hot) som är vanligare bland kvinnor. Att foga sig (“fawning” = “please and appease”/”Tend and befriend”) vid upplevt hot innebär att man ställer underordnar sig och anpassar sig till hotet för att minska risken för att skadas. Denna respons har visat sig vara hjälpsam i sammanhang där hotet/faran är någon vi har relation till eller någon som vi inte kan slåss med eller springa ifrån, exempelvis i en dysfunktionell uppväxt, vid våld i nära relation eller med auktoritära gestalter. Strategin är hjälpsam när det kommer till att i stunden rädda våra liv, men blir toxisk om den pågår och blir till en livsstil eftersom det innebär att vi förtrycker oss själva, våra känslor och våra behov. Något som med tiden skadar oss mer än det hjälper.

Hur uttrycker sig medberoende?

Medberoende visar sig främst som en överanpassning till omgivningen. Som medberoende har man ständigt fokus på det som sker utanför sig själv (andra personer/situationer), man kan lätt känna av stämningar och ägnar mycket energi åt att läsa av och tolka andra. Man känner även ett stort ansvar för andras människors känslor och välbefinnande. Man känner att ens värde är beroende av att man hjälper, fixar, presterar, ger och gör rätt, o.s.v. Vilket är skälet till att man lägger så mycket kraft på just dessa saker.

Att vara medberoende innebär en överdriven ansvarskänsla för andra och en underdriven (ansvars)känsla inför sig själv. Det sistnämnda visar sig genom att man inte känner in och tar hand om sina egna känslor och behov. Man kanske till och med får skam- eller skuldkänslor när man ska ta hand om sig själv (prioritera sig själv, sätta en gräns mot andra eller återhämta sig). Det möjliggör att man kör över sig själv och pressar sig för hårt, under för lång tid. Detta sätt att vara är normaliserat hos en medberoende person.

Då medberoende personer inte känner sig trygga i grunden, samt att de har många erfarenheter av kriser och katastrofer, har de lärt sig att det är mer pålitligt att saker går illa än att saker går bra. Det gör att medberoende personer lägger mycket kraft på att försöka påverka och ta kontroll över tillvaron för att försöka förhindra kriser, katastrofer, övergivenhet eller att det man är rädd för ska ske, mer än man närmar sig det man vill, behöver och längtar efter. Oro, ängslan, analyser och katastroftankar präglar tillvaron hos den som är medberoende.

Mycket av medberoendet sker på bekostnad av det egna välmåendet och går ut över de nära relationerna. Medberoendet kan även ses som ett slags beroende då det visar sig tvångsmässigt och ger negativa konsekvenser.

Aktivt och passivt medberoende

På senare år har man börjat tala om varianter av medberoende – aktivt och passivt medberoende (Ross Rosenberg). Om man upplever att man inte känner igen sig i vissa medberoendedrag, men mer i andra, kan det vara för att man mer eller mindre tillhör någon av dessa typer. Aktivt medberoende visar sig mest genom hög aktivitet, kontroll, prestation, intensitet och kraft. I folkmun brukar denna variant beskrivas som “bulldozern”. Passivt medberoende visar sig tvärtom: genom passivitet, bristande gränser, lågaffektivitet och foglighet. I folkmun kallar man denna variant för “dörrmattan”. Det är vanligt att man pendlar mellan dessa två i olika situationer, men även att man mest känner igen sig mer i en av varianterna.

Kännetecken medberoende
– lilla listan

Bristande känsla av egenvärde / prestationsbaserad självkänsla.
Överdriven ansvarskänsla inför andras känslor och välbefinnande, samt idén om den egna rollen i det.
Svårigheter att få fatt i egna känslor och behov, samt ta hand om dem.
Svårigheter att sätta sunda gränser och stå fast vid dem (både för sig själv och andra).
Drivs av otillräcklighetskänslor, skam och skuld, samt har höga krav på sig själv.
Övertänker, ältar, oroar sig och har katastroftankar (det värsta känns mest troligt).
Hyperuppmärksamhet mot omgivningen och potentiella ”hot” som behöver hanteras (läser av, känner in och anpassar sig).
Drivs mer av vad man är rädd för och vill förhindra, än vad man vill och har lust till.
Reaktiva/agerar i affekt, eller är avstängda (fly/fäkta eller frys/foga).
Begär/strävar efter kontroll för att försöka göra sig själv trygg.
Präglas av svartvithet, gott eller ont och rätt eller fel-tänk (begränsande och dömande tankar).
Dysfunktionellt känns hemma och normalt, vilket innebär sårbarhet för dysfunktionella dynamiker (relationer och sammanhang.

Kännetecken medberoende
– långa listan

Omhändertagande

Överhjälper (hjälper när hjälpen inte är hjälpsam, önskad och trots att det ger negativa konsekvenser för en själv
Känner ansvar för andras känslor, tankar och välbefinnande
Förekommer andras känslor och behov
Hjälper för att känna sig behövda och värdefulla
Omger sig med dysfunktionella personer som behöver ens hjälp
Flyr sina egna känslor genom att gå in i andras känslor
Respekterar inte andras gränser

Kontrollerande

Har kontrollbegär och tycker inte om när oväntade saker inträffar
Känner sig tryggast i rollen som stark och givande (ej behövande/sårbar)
Stjäl ansvar (tar ansvar som andra kan eller borde ta och får på så vis överläge, tacksamhetsskuld, kontroll/makt, beroendeställning, överseende eller andra fördelar)
Insjukna i styrka (förmår inte alls vara behövande eller sårbar)
Försöker kontrollera/ändra på människor (genom anpassning, manipulation, uppmuntran, övertalning, omsorg, råd, hot, dominans eller martyrskap)
Kontrollerar livet snarare än lever det (t.ex. kontroll viktigare än välmående)
Vill förändra hur andra är, känner och tänker (istället för att efterfråga andra beteenden)

Affekter och känslor

Ser sig själva som känslomänniskor och lever ut sina känlsor (aktivt medberoende)
Är väldigt avstängd/har svårt att känna och visa känslor (passivt medberoende)
Reagerar över- eller underdrivet/ej i proportion till situationer (t.ex. lättkränkt när ej rimligt, samtidigt överdrivet tolerant mot gränslöshet)
Är obekväma i vissa eller alla ”negativt kodade känslor” (ilska, sorg, rädsla etc.)
Har svårt att visa sina autentiska känslor
Har svårt att få fatt i/identifiera sina egna känslor
Undviker gärna sina känslor och flyr in i övertänkande
Värderar sina känslor som “rätt eller fel”
Är obekväma i andras känslor (vissa eller alla känslor)
Lider av känslor som ångest, skam, skuld, otillräcklighet, övergivenhet och omött sorg
Uppfattar sina känslor som sanningar om situationer och sig själva (mer än som tillstånd som kommer och går)
Agerar ofta i affekt (reaktiva)
Lättriggade (hamnar lätt i stressresponer)
Svart-vita och dramatiska

Förnekelse

Förnekar att problem (nära en själv eller hos en själv) existerar eller att problemet är så stort
Ljuger både för sig själv och andra
Tror på lögner som bekräftar det man vill tro
Upplever och säger att andra får dem att känna som de gör
Går i försvar vid kritik (men kan bada i kritiken på insidan = skam)
Söker lyckan utanför sig själva (tänker ”om jag bara får den/det/hen, då blir allt bra”)
Har svårt att minnas vissa erfarenheter (pga förtränger, förtrycker eller flyr ifrån vissa minnen pga smärtsamma)
Har svårt att få fatt i sina autentiska känslor och tankar
Blundar för negativa konsekvenser av medberoende eller andra problembeteenden
Kan pendla mellan polariteter som självutplånande-ego, rigid/kontrollerande-gränslös, överta-överge, reaktiv-avstängd, rännsten-piedestal o.s.v.
Lider av någon oförklarlig kronisk smärta/somatiska problem
Flyr in i arbete, mat/socker eller tvångsmässig shopping (eget beroende/osund coping)

Tvångstankar

Flyr in i manisk besatthet (t.ex människor, problem, skuld, oro, katastrofer)
Ägnar mycket energi åt att älta det förflutna och det som eventuellt komma skall (negativa erfarenheter eller idéer)
Lider av otillräcklighet på olika plan
Har en stark inre kritiker eller recensent som värderar och kritiserar allt en själv och andra gör, tänker eller säger
Har svårt att vara närvarande i nuet
Har svårt att göra en sak i taget (har ofta många bollar i luften samtidigt)
Har svårt att ta beslut (små som stora, upplever sig välja mellan pest eller kolera, samt att ett så stor ansvar vilar på den medberoendes axlar)
Klagar och klandrar men gör ändå inget åt sin situation (får vara offer/söker offerrollen)
Behöver göra rätt, vara god och kan inte hantera om man gör fel eller framstår som "ond" (offerrollen är motsats till förövarrollen – medberoende personer behöver se till att de är den som är god, duktig, rätt, bra och undvika att vara ond, dålig, fel osv.)

Bristande självkänsla

Har en låg självkänsla
Förväxlar självkänsla med självförtroende (självkänsla = mitt värde oavsett prestation, självförtroende = vår tro på vår förmåga/kapacitet till prestation)
Mäter sitt värde i prestationer, men är aldrig nöjda med vad de presterar eller vem de är
Bekräftelsebegär (behöver yttre bekräftelse för att känna inre lugn, beroende av att den yttre bekräftelsen fortgår)
Känner skam för den man innerst inne är och behöver se till att ingen annan får reda på det (putsar fasad)
Är mån om det som syns utåt (men inte om det som sker och känns inåt)
Tar inte hand om sig själva och sina behov (mat, sömn, vila, träning, läkarbesök etc.)
Har svårt att dra sunda gränser och stå fast vid dem
Pendlar mellan att känna sig värdelösa eller bättre än andra (men sällan som andra)

Tillitsbrist

Är ängsliga, oroar sig och har katastroftankar
Litar inte på att saker som sker naturligt (utan egen inblandning) blir bra
Negativa utfall känns mer sannolika än positiva
Negativa utfall får mycket uppmärksamhet, positiva utfall ges lite uppmärksamhet (får det negativa utfallet att kännas mer troligt)
Rädda för att förlora människor och saker (även om man inte mår bra eller trivs i det som är, ej tror att något kan bli bättre eller ej förtjänar bättre)
Falsk självtillit (tycker illa om sig själv, men inbillar sig kunna bota andras sjukdomar, förändra andra människor eller klara allt på egen hand)
Litar inte på andra men litar på opålitliga människor

Bristande kommunikation

Säger inte vad de menar och menar inte vad de säger
Är indirekta genom suckar, pikar, hintar, blickar, kommentarer, kroppsspråk eller antydningar
Tolkar och läser av andra istället för att prata med dem eller fråga vad de känner/vill/tycker
Utgår ifrån att andra ska tolka och läsa av en på samma sätt som man själv läser av andra
Konflikträdda (passivt medberoende)
Söker upp konflikter (aktivt medberoende)
Rädda för starka känslomässiga reaktioner hos andra (och sig själv)
Ljuger eller är oärliga (lämnar ute delar av sanningen)
Reaktiva, agerar i affekt (underdrivet eller överdrivet utifrån situation)
Säger det de tror att andra vill höra
Har svårt att kommunicera känslor, tankar och behov
Har svårt att kommunicera tydliga och respektfulla gränser
Läser av andra mer än frågar andra vad det tycker, tänker och känner, samt förväntar samma sak tillbaka
Talar i man-form och är hala i sina svar (diplomatiska), alternativt måste övertala andra att tycka samma som en själv
Skvallrar och pratar för mycket om andra (för att slippa att fokus riktas mot en själv)

Relationsproblem

Har oftast relationer med dysfunktionella personer (t.ex. beroende, psykisk eller fysisk ohälsa, känslomässigt omogna personer, narcissister eller psykopater)
Kan ha haft relationer till (upplevt) sunda personer och placerar sig i underläge (t.ex. ej förtjäna dem, eller tolka “känslomässig avstängdhet” eller narcissism som tryggt/sunt)
Vid möten/relationer med autentiskt trygga personer kan attraktion saknas (ej traumatisk binding)
Jämställer kärlek med smärta
Föredrar intensivt före intimt (starka känslor före fördjupad äkthet/autenticitet)
Försöker förändra sig själva/prestera bättre för att rädda relationer
Är överlojala (ställer upp på sådant som kan gå emot den egna moralen för att "det är så man gör i en relation")
Blir ofta mer vald av partners än tvärtom
Är svartsjuka, avundsjuka och rädda för övergivenhet
Har svårt att uttrycka sina behov i relationen (pga vet ej vilka de är eller om de är "rött")
Undviker konflikter, eller söker upp konflikter (förväxlar med närhet och intimitet)
Förälder-barndynamik (istället för vuxen-vuxen)
Intimitetsproblem (förmår ej vara sårbar, autentisk eller upplevas som svag)
Minskad sexuell lust (har sex för andras skull, för att göra andra nöjda, för bekräftelse, för att sluta fred, eller för att man förväxlar känslomässig intimitet med fysisk intimitet)
Är antingen för beroende av den andra i en relation, allternativ helt oberoende/hypersjälvständiga
Är svag för "love bombing" (överösas kärlek/uppvaktning) och faller ofta snabbt
Faller för otillgängliga partners
Faller för idén om någon (en bild i ens huvud), snarare än att lära känna vem personen verkligen är
Lyssnar och väljer att tro på lovord och argument, trots att handlingar berättar motsatsen
Snälltolkar och tolererar elakheter, våld eller övergrepp (normaliserat)
Dömer ut/ställer sig kritisk till snällhet, värme och empati (upplevs onormalt eller obehagligt)

Om nära beroendesjukdomen

Förnekar problemet eller problemets storlek (rättfärdigar, köpslår)
Anpassar sig till och gör sig delaktig/till huvudperson i beroendet (tror att de har orsakat beroendet, att de kan bota det eller på annat sätt har makt över det)
Försöker kontrollerar beroendet eller den beroende genom att uppmuntra, övertala eller straffa personen
Hjälper till att dölja beroendet för omvärlden (möjliggör)
Skyddar den beroende från negativa konsekvenser (av beroendet), exempelvis ljuger, hjälper, lånar ut pengar, o.s.v.
Styrs till stor del av rädslor och att förhindra det man är mest rädd för (till skillnad från proaktiv mot lösning)
Tankebesatthet (lika besatt av den beroende och beroendet som den beroende är av sin “drog”)
Misslyckad gränssättning (tomma ord/hot som är verkningslösa)
Normaliserar tillvaron och finner tillfredsställelse genom att exempelvis söka bevis för sin misstankar (detektiven)
Blir lika beroende av funktionerna samt mönstren i relationen som den beroende
Reagerar på maktlösheten genom ilska, panik, frustration, bitterhet, besvikelse och missnöje
Inbillar sig att alla problem beroende på beroendet som därför måste besegras för att det ska bli bra
Ovillig att kapitulera inför den faktiska maktlösheten
Om eller när den beroende blir nykter/tillfriskar fortsätter medberoendets drag (t.ex. kontrollerar nykterhet istället) tills den medberoende själv tar tag i sin problematik
Förnekar att beroende är en sjukdom och hatar den beroeende för dennes val
Tolererar/normaliserar våld eller gränslöshet som den beroende gör när den är aktiv/påverkad

Om nära narcissism/psykopati

Är lättmanipulerade/lättcharmade
Tror på hur personen presenterar sig själv (mer än hur den i verkligheten gör/är)
Upplever "röda flaggor"/varningssignaler som hemma och vant (istället för tecken på att backa)
Ifrågasätter sig själva och sina känslor (mer än den andra personens agerande)
Snälltolkar och försöker förstå gränslösa beteenden (istället för att sätta stopp för dem)
Känner sig hemma i relationsdynamiken (liknande dynamik i uppväxten)
Underordnar sig den andre i hierarki
Anstränger sig mer för att förstå och bemöta de andra än att förstå och och hjälpa sig själva
Känner obehag, ilska och frustration som aldrig får komma till uttryck (förtryckta känslor och behov)
Pendlar mellan att vara förvirrad, känna obehag och älska personen med hela sitt hjärta
Funderar ofta på att lämna men lämnar inte (ifrågasätter egna känslor och manipuleras till att följa den andre)
Erfar hot, våld eller övergrepp (men ursäktar, förstår och tänker att man förtjänat det)

Obs! Dessa kännetecken är inte tecken på att vi är fel, det är vårt fel eller vi bär skuld för att fastna för en narcissist eller psykopat. Förövare är förövare oavsett, men att se till sin mönster som medberoende/överanpassad kan hjälpa en att skydda sig från liknande relationer i framtiden. Att läka medberoende är ett bli mindre sårbar för att fastna hos en förövare.

Vem är medberoende?

Medberoende kan man vara oavsett situation eller vad/vem man är anhörig till. Alla anhöriga är inte medberoende, men många medberoende är anhöriga. Det är inte anhörigskapet i sig som är problemet, utan hur man relaterar i anhörigrollen. Alla anhöriga till personer med dysfunktioner upplever utmaningar i anhörigrollen. Men att vara medberoende innebär att förlora sig själv i rollen samt att drabbas av negativa konsekvenser av sina strategier. Anhörigrollen har att göra med vem eller vad vi är anhöriga till. Vi kan sluta vara anhöriga men fortsätta vara medberoende, eller tillfriskna från medberoendet även om vi fortsätter att vara anhöriga.

Eftersom medberoende personer ofta är omhändertagande finns många medberoende i vård- och omsorgsyrken, där man känner stort ansvar för andras välbefinnande och är skicklig på att läsa av människor. Personer som lider av aktivt medberoende hittas oftare i ledarpositioner och har höga krav på sig själva och sina medarbetare. I rollen som “mellanchef” finns många medberoende som både har och tar ett större ansvar än övriga kollegor, men samtidigt är ansvarig inför någon annan med mer auktoritet. Man tenderar att vrida ut och in på sig själv för att göra alla nöjda och få bekräftelse.

Privat bär medberoende personer hem och familj på sina axlar, eller upplever sig vara hjälplösa och beroende av/styrda av andra i alltför hög grad. Det är vanligt att medberoende är “projektledare” både på arbetet och privat. Man kanske tar större ansvar i sin relation och familj, och samtidigt stöttar sina föräldrar eller syskon från ursprungsfamiljen, trots att dessa är vuxna och ska ta hand om sig själv. Detta är en inlärd ansvarskänsla som upprätthålls genom att den medberoende inte lyssnar inåt på sina egna känslor och behov, utan har tentaklerna utåt. Självförsummandet är normaliserat, men med tiden ger situationen fler och fler negativa konsekvenser i form av ohälsa och negativa känslor. Trots dessa har man som medberoende ofta svårt att sluta ta ansvar för allt utanför en själv och behöver ofta hjälp med att börja bry sig om sig själv.

En medberoende person har lika svårt att släppa taget om det yttre ansvaret som en alkoholist har att sluta dricka alkohol. Det ter sig tvångsmässigt och blir progressivt värre. Utmattningssyndrom är den ultimata negativa konsekvensen av ett långtgående medberoende.

Negativa konsekvenser

Medberoendet har börjat som en lösning eller strategi för att överleva i en dysfunktionell kontext, men det blir med tiden skadligt för individen själv. Medberoendet är högst normaliserat hos den medberoende och man brukar inte själv tala om sin anpassning, sin ansvarskänsla och sin duktighet som ett problem förrän negativa konsekvenser börjar visa sig. Den ultimata konsekvensen av ett obehandlat medberoende är utmattningssyndrom eller annan stressrelaterad ohälsa. Medberoende personer lyssnar inte till sina egna känslor och behov, har höga krav på sig själva, en prestationsbaserad självkänsla, styrs av höga krav/förväntningar på sig själv (och andra). Det gör att medberoende personer kan leva i samma sorts förnekelse som någon i ett beroende gör. Att kapitulera inför verkligheten och de negativa konsekvenserna är ofta vad som gör oss motiverade att ta hjälp och arbeta med problemet. Medberoendet blir progressivt värre, precis som ett beroende. Nedan följer en lista på vanliga negativa konsekvenser.

Socialt/relationellt

Isolation
Minskat intresse för relationer
Övergivenhetskänslor
Har relationer med personer som inte behandlar en väl (sårbarhet för kontrollerande, manipulativa personer eller personer som mår dåligt)
Problem med autenticitet och ärlighet
Njuter ej av relationer (känns mer som ett ansvar/ok)
Frånvaro av sunda gränser
Bristande kommunikation
För höga (outtalade) förväntningar
Hamnar mer i en förälder-barn-dynamik i relationer (snarare än vuxen-vuxen)
Ojämlikhet
Blir lätt utnyttjad
Utnyttjar andra
Låter ej andra ge (=tar ej emot kärlek och stöd)
Kontrollerar anda (=ger inte andra egen frihet och eget ansvar)
Bekräftelsebegär
Undviker närhet, intimitet och sårbarhet
Är alltför självständig
Väljer bort sunda/trygga personer
Misstänksamhet och bristande tillit
Avundsjuk, jämför sig eller upplever andra som hot (istället för teamkänsla)
Bristande tålamod eller acceptans mot andras tillkortakommande eller olikheter
För tillåtande av gränslöshet (både från andra och från sig själv)
Stjäl ansvar för egna fördelar

Känslomässigt/mentalt

Utmattning
Uppgivenhet
Övergivenhet
Depression
Brist på riktning/mening
Bristande känsla av egenvärde
Bitterhet
Stress
Otillräcklighetskänslor
Skam
Skuld
Sorg
Ensamhet
Kontrollbegär
Bekräftelsebegär
Förvirring/ängslan
Otrygghet
Rastlöshet
Trötthet
Dömande både inåt och utåt
För höga krav/perfektionism
Press
Lättkränkt
Meningslöshet
Rädsla
Oropertonerlig ilska (förtryckt ilska samt i situationen överdriven ilska)
Missunnsamhet
Svartsjuka
Avundsjuka
Bristande självförtroende eller överdrivet självförtroende
Offerroll/offerkänsla
Förnekelse
Oärlighet/lögner
Starka försvar/murar
Avstängdhet
Övertänkande/maniskhet
Reaktivitet
Hemma i negativa känslor och tankar
Frånvaro av glädje, lycka och njutning
Hämndlystenhet
Besvikelse
Hat
Ointresse för lek och lust
Dramaberoende
Svartvithet
Bristande tillit
Lättriggad
Känslomässig omogenhet
Naiva drömmar
Lättkränkthet
Bristande tålamod
Bristande acceptans

Fysiskt

Trötthet
Utmattning
Stressymtom
Håravfall
Utslag/eksem
Smärta i kropp
Problem med mage och tarmar
Utmattningssyndrom/stressrelaterad ohälsa
Skev kroppsuppfattning
Fysisk försummelse
Eget beroende (exempelvis socker/mat, shopping, arbete, alkohol, läkemedel mm)

Etiskt/moraliskt

Går emot sin egen moral och etik
Överdrivet lojal
Oärlighet/lögner
Överdrivna ideal
Rättspatos mot andra
Gränslöshet

Ekonomiskt

Ohälsosam relation till ekonomi (antingen extremt kontrollerande eller väldigt ansvarslös)
Betalar, ger eller lånar ut pengar till andra
Kräver inte tillbaka lån
Kräver inte tillräcklig i lön
Köper saker som coping/flykt
Får skuldkänslor om man unnar sig något
Överdrivet fokus på ekonomi (maniskhet)
Försummar egen ekonomi som självskada

Arbete

Prestationsbaserad självkänsla (mäter sitt värde i arbetsprestation)
Tar för mycket ansvar (mer än avlönat)
Gör mycket “osynligt arbete”
Osund maktobalans i relation till chefer/överordnade (fogar sig)
För höga krav på sig själv
För höga krav på andra
För stor ansvarskänsla inför andra på arbetet
Oprofessionell eller allt för professionell
Agerar professionellt utifrån känslor
Har svårt att kräva rätt lön/roll
Arbetar med något man är bra på, men inte nödvändigtvis något man vill
Spenderar för mycket tid och energi att tänka på jobbet i privatlivet
Stannar kvar på dysfunktionella arbetsplatser
Tar känslomässigt ansvar för kollegor
Har svårt att hantera kritik/feedback
Försummar jobbet pga ansvarskänslor på andra områden

Sexuellt

Har sex för att medla/sluta fred
Har sex för att få bekkräftelse
Har sex för attt göra andrta nöjda
Acceptera eller tillåter sexuell gränslöshet (gå emot vad som känns bra)
Tappar sexlust
Sex istället för känlsomässig intimitet
Skamkänslor
Presterar i sex och intimitet
Objektifierar sig själv eller andra
Intensivt före intimt
Sex - eller/och kärleksberoende

Hur uppkommer ett medberoende?

De flesta föreställer sig nog att medberoende är något vi blir när någon vi lever nära utvecklar ett beroende eller annan ohälsa. Och visst kan en förändrad situation hos en anhörig göra att vi för en stund tappar fokus på vårt eget välmående och våra egna behov, samt kan känna ett större ansvar och oro för den andra. Det är att vara medmänniska och bry sig om sina nära. Det kan vara en prövande situation när någon nära mår dåligt, men för de allra flesta brukar man efter en tid känna att gränsen är nådd och man behöver börja prioritera sig själv för att hålla och må bra i längden. Medberoende kan uppstå i en sådan svår situation, men min erfarenhet är att de flesta som lider av medberoende har ett mönster av ha normaliserat att känna och ta ansvar för andra, samt att åsidosätta sig själv. Man mår dåligt av konsekvenserna, men man känner eller tänker inte att man behöver eller kan ändra på något. Man kan istället känna att det är fel att ta hand om sig själv. En trygg person känner att detta sätt att försumma sig själv känns fel.

De personer jag träffar har oftast inte bara påverkats negativt av en anhörigs situation en gång, utan har ett mönster av att vara i en liknande dynamik i olika relationer genom livet. Man har mönster av att ha levt nära personer som haft det svårt, mått dåligt, varit toxiska och behövt en genom hela livet. Man har ofta känt ansvar för andra i alla olika sammanhang, samt har tydliga mönster vad gäller de man har haft nära relationer till. Det är då mer norm att vara medberoende än ett undantagstillstånd. Det är även en skillnad på att någon man lever nära utvecklar ohälsa, och att återkommande inleda relationer till personer som lider av ohälsa eller är dysfunktionella. Jag brukar säga att alla kan träffa en alkoholist, men inte alla väljer att stanna kvar med en alkoholist och träffar flera alkoholister genom livet. Medberoende personer brukar närma sig det andra backar bort från. Så kallade “röda flaggor” känns som hemma istället för som varningsflaggor.

Varför har vissa individer mönster som dessa? Hur uppkommer dem? Än har jag inte träffat någon som inte har fått med sig detta sätt att känna överdrivet ansvar för andra och underdrivet ansvar för sig själv från uppväxten. Även om de allra flesta inte alls tänker i dessa termer till en början. Tvärtom brukar en större del medberoende se på sin uppväxt som normal och snälltolkar sina föräldrars föräldraskap, även om vissa är väldigt medvetna om att man vuxit upp i en dysfunktionell miljö.

Den dysfunktionella uppväxten

En emotionellt hälsosam uppväxt innebär att man har föräldrar som är lyhörda och tar ansvar för alla barnets slags behov (fysiologiska, känslomässiga etc.), samt att föräldrarna lyckas tillgodose barnets behov en majoritet av gångerna. Föräldrar som är vuxna och både tar hand om sig själv och sitt/sina barns behov, och som med tiden stärker det äldre barnet i sin självständighet och autonomi inför vuxenlivet bidrar till välmående vuxna som är motståndskraftiga, känslomässigt tillgängliga och pålitliga.

En dysfunktionell familj kan se väldigt olika ut, men gemensamt är att det brister i det ovan beskrivna. Det flesta som utvecklar ett medberoende under uppväxten växer upp i en miljö där föräldrarna brister i att ta hand om sig själva samt att tillgodose en majoritet av barnets behov. Barnet försummas då. Skälet till detta kan variera. Det kan röra sig om föräldrar som lider av beroende, psykisk ohälsa, funktionsvariationer, är känslomässigt omogna eller våldsamma. Känslomässig omogenhet kan ta sig olika uttryck, men det rör sig oftast om bristande förmåga att läsa och hantera sina och andras känslor. Det kan visa sig genom att någon är känslomässigt labil/utåtagerande eller som känslomässig avstängdhet. Det kan röra sig om uppenbara dysfunktioner eller problem, men behöver inte innebär det. Man kan ha det praktiskt välfungerande, utan att det är känslomässigt sunt. Ju mindre påtagligt problem, desto större ängslan finns ofta i det vuxna barnet som inte kan peka på det som man på insidan känner.

Anpassning för överlevnad

För att förklara medberoende brukar jag tala om evolutionen. Även om vi idag lever i ett samhälle med strukturer och skyddsnät har vi den större tiden på planeten jorden levt i grupper på savannen. Många djurbarn blir snabbt självständiga medan människobarn är beroende av sina föräldragestalter länge. Vi har komplexa system och hjärnor som utvecklas ända fram till 20-30 års ålder. Ett litet barn som lämnas ensam på savannen överlever inte själv. Det är i denna kontext vi kan förstå medberoende. Som små barn vet vi inget om socialtjänst eller fosterhem, vi vet bara vår programmering, vår biologi. Vi är beroende av anknytningen till våra vårdnadshavare för vår överlevnad skull. Det gör att all form av övergivenhet är kraftfull för ett barn. Övergivenhet kan ske fysiskt, men kan även ske känslomässigt. För ett barn är övergivenhet lika smärtsam och hotfull hur den än visar sig, eftersom den hotar vår evolutionära överlevnad.

Anknytning eller autenticitet

Om den vi är och våra känslor välkomnas och blir ombesörjda kan vi ägna oss åt att utforska oss själva och världen. Men om den vi är eller vad vi känner inte välkomnas begränsas denna utveckling av jag-tillblivelse. Vi blir till genom att vi speglar oss i våra föräldrar och vår omgivning. Om något i vår personlighet eller några av våra känslor inte välkomnas, utan kanske möts av kritik, avvisande, suckar, himlande ögon, förvisanden, hot eller våld lär vi oss att detta inte är välkomnat, utan hotar vår trygghet. Vi behöver då överge den vi autentiskt är för att bibehålla anknytningen. Det är inget val, överlevnad går före allt annat.

Att anpassa vår personlighet och förtrycka våra känslor är vårt sätt att överleva och bevara anknytningen i det dysfunktionella familjesystem vi växer upp i. Det är alltså lösningen. Problemet är att (över)anpassningen blir normaliserad. Vi lär oss att hålla fokus på vad våra föräldrar känner och behöver för att reglera anknytningen. Om vi dessutom har föräldrar som signalerar att de inte kan ta hand om sig själva, sitt liv, sina känslor eller sitt mående, och ger oss positiv förstärkning om vi stöttar dem, lär vi oss att det sätt hjälper oss i vår överlevnad. För vissa handlar det om att man slipper övergivenhet om man tar hand om föräldrarna och är duktig, medan det för andra innebär att man får beröm och uppskattning när man gör det. Vi är i beroendeställning och även om vi inte vet hur vi faktiskt ska ta hand om våra föräldrar kommer vi inte sluta försöka så länge vi blir mer välkomnade när vi gör det.

När jag frågar mina klienter hur deras föräldrar svarade an på dem om de gick till sina föräldrar med sina känlsor eller ett visst mående, svarar de allra flesta att de inte gick till sina föräldrar. Man brukar tala om det som om man själv valt detta och inet givit sina föräldrar chansen. Jag brukar då kontra med att vi visst gått med sina känslor och behov till sina föräldrar, men att man förmodligen har slutat med det. Faktum är att det enda ett spädbarn gör är att uttrycka sina känslor och be om hjälp genom skrik och gråt. Om vi har slutat vända oss till våra föräldrar är det för att det antingen inte varit tillräckligt hjälpsamt, eller till och med skadat oss. Det är alltså en anpassning till det dysfunktionella och inte ett aktivt val.

Utöver hur vi speglas av våra föräldrar, tittar vi även på hur våra föräldrar gör. Vi gör som de gör och som de visar oss genom positiv eller negativ förstärkning att det är rätt/bra att göra. Det här blir vår “programmering” och vårt sätt att relatera till oss själva och andra människor. Vårt normala sätt blir att tona in i omvärldens känslor och behov, och stänga av våra egna. När vi senare ska inleda relationer är vi extra sårbara för personer som behöver oss på de sätt våra föräldrar behöver oss. Även om det inte vart bra för oss, är vi hemma där. Långt inne väcks en längtan och förväntan av att om vi bara läker andra, kommer de sen kunna läka och ta hand om oss.

Resultatet blir att vi normaliserat att åsidosätta och ignorera oss själv, att vad och hur vi gör är viktigare än vem vi är. Vi känner oss hemma i relationsdynamiker där vi gör större ansträngningar för andra än de för oss. Långt inne är vi missnöjda, övergivna och ångestladdade, men utan strategier att hantera dessa.

Hjälp för medberoende

De flesta medberoende behöver hjälp för att tillfriskna och läka. Vi behöver både hjälp att syna verkligheten i nuet, att reda i hur dessa mönster har uppstått, vi behöver träna om engagemanget och känslan inför oss själva, börja lyssna in våra egna känslor och behov, samt att avnormalisera det dysfunktionella och normalisera det sunda. Vi behöver bli mer autonoma och lojala med oss själva. Mot andra behöver vi öva på kommunikation, ärlighet, sunda gränser och sund intimitet. Medberoende personer är både extremt självständiga och extremt beroende – vi behöver bli sunt självständiga och vara i sunt beroende till andra.

Eftersom medberoende idag inte är en diagnos kan det vara svårt att få hjälp. Många medberoende inser sitt medberoende i anslutning till att de drabbas av utmattning eller andra tydliga negativa konsekvenser, och tvingas till att möta sig själva i verkligheten. Eftersom medberoende uppstått i relation till andra är det hjälpsamt att vara en del av sunda sammanhang i tillfrisknandet. Gruppbehandling, stödgrupper och tolvstegsprogram har mycket att erbjuda här. Jag brukar säga att medberoende i tillfrisknande har extra stort behov av att ta rygg på varandra. Detta för att omvärlden ofta uppmuntrat medberoendet (hjälp, prestation, brist på gränser), och när vi börjar tillfriskna kan omgivningen reagera negativt (minskat ansvar, lägre krav och gränsdragning) på de ändringar som sker.

Att läka medberoende är både att börja ta hand om sig själv i nuet, förstå och synliggöra mönster bakåt och i uppväxt, rannsaka relationsmönster/hur vi relaterar till andra och oss själva, samt läka och reglera nervsystemet. Vi har blivit proffs på att överleva men nu när det är dags att börja leva och må bra saknar vi strategier för detta. Det är vad vi lär oss i tillfrisknandet. Målet är att bli autentisk, lojal med sig själv och må bra.

En del tror att lösningen är att lämna alla relationer, flytta och byta jobb, men dessa yttre aktioner löser inte våra inre problem. Att läka kan dock innebära att vi inser att vi inte mår bra i hur vårt liv ser ut och därför behöver ändra en del i det yttre. I rädsla kan medberoende personer utbrista: “Ska sluta bry mig och hjälpa andra?”. Jag svarar då att vår empati, förståelse, medkänsla och kärlek till andra inte är problemet, utan att vi behöver känna mer empati, förståelse, medkänsla och kärlek till oss själva.

Den hjälp som finns att få idag

Tolvstegsprogram (t.ex. Co-Anon, Al-Anon, ACA, CoDa)
Idas kurser och samtal
Terapi (specialister på medberoende)
Medberoende/anhörighelger eller program via beroendeenheter

TA HJÄLP

Idas metod

Jag är utbildad tolvstegsbehandlare inom beroende men har sedan jag startade Medberoendepodden 2015 specialiserat mig i problematiken. Jag har plockat element från tolvstegsbehandling och blandat detta med ett traumainformerat perspektiv. Jag erbjuder kurser och samtal förlaga på Zoom, vilket innebär att du kan befinna dig var som helst, så länge du har god uppkoppling. Kurserna har fokus på psykoedukation, grupprocess och praktik/övningar, arbetsuppgifter, medan samtal/individuell behandling fokuserar mer specifikt på hur medberoendet visar sig för just den enskilde klienten. Jag blandar viktiga frågeställningar, inventeringar, speglingar, coaching, psykoedukation, övningar/arbetsuppgifter i ett klimat med medkänsla, tydlighet och lojalitet. Mitt mål är att hjälpa mina klienter att bli bäst på att hjälpa sig själva. Vi arbetar med uppväxten, självkänsla, sunda gränser och att reglera nervsystemet. Jag får mina klienter att bry sig mer om sig själva och blir bättre på att ta hand om sig själva.

Min metod

Psykoedukation om medbeorende
Övningar/uppgifter
Att omföäldra och bli sin egen älskande förälder (förälder - vuxen - barn)
Sunda strategier och verktyg i nuet
Speglingar
Förståelse för jaget och inre barn
Omsorg och egenansvar (en god inre förälder)
Nervsystemsrgelering och självläkning
Kontakt med känslor och kropp
Sunda gränser (in och ut)
Rörelse mot lek och lust
Utforskanden och viktiga frågeställningar
Autenticitet
Vuxenblivande genom känslomässig mognad

Mer om grundkursen här.

Mer om fördjupningskursen här.

Vid intresse av individuella samtal/behandling kontakta ida:

ida.hogstrom@medberoendepodden.se