Den första och enda gången jag träffade min pappa

Jag minns den där dagen för ungefär åtta år sedan. Jag och min kompis hade varit där i ett par dagar och hela tiden hade jag haft den där underliggande, gnagande känslan av att jag borde passa på. Sedan ett år tillbaka hade vi haft kontakt till och från. Det började med att jag hade tråkigt, att jag tänkte att det var något jag borde göra, och varför inte då. Under hela min uppväxt hade folk frågat om jag inte saknade någon. Men hur kunde man sakna någon man aldrig känt? Jag hade hans namn och gick in på den danska versionen av Eniro och två klick senare hade jag hans adress framför mig. Jag skrev något som jag tänkte var passande. Jag berättade i korta drag om mitt liv och vem jag är, om at

Utvalda inlägg
Senaste inlägg
Arkiv
Sök efter taggar
Följ Medberoendepodden
  • Facebook Social Icon
  • Instagram Social Icon
  • Twitter Social Icon
RSS Feed