Är du ett vuxet barn?

Den dysfunktionella uppväxten

Begreppet vuxet barn används främst i tolvstegsprogrammet ACA som från början var en grupp för de som vuxit upp i hem präglade av alkoholism, men har senare kommit att breddas till “andra dysfunktionella familjer”. Så har du vuxit upp i ett hem som präglats av alkoholism eller andra dys

funktioner kan du kalla dig ett vuxet barn.

Problemet är att många som växer upp i hem präglade av alkoholism eller andra dysfunktioner inte alltid vet att de vuxit upp i ett “dysfunktionellt hem”. Kanske har du sagt: “X drack en del, men satt ju inte på parkbänken”, eller “Mina föräldrar hade bra jobb och vi var en väl ansedd familj”, eller “Jag hade en bra uppväxt”? Ändå känner du igen dig i att vara medberoende men ryggar tillbaka inför begreppet “dysfunktionell familj”? Det är då dags att ställa frågorna: För vem var det bra? Var alla känslor tillåtna för alla i familjen eller var det någon som fick känna mer än andra? Kunde ni prata om allt som pågick, och fick alla prata om det? Kände du att du dög när du var dig själv, eller dög du bara om du presterade eller var till lags? Kanske fick du beröm då, eller slapp kritik? Låt inte begreppet stå i vägen för sanningen: blev dina emotionella behov bemötta i din uppväxt?

Det ligger i problemens natur att förneka eller förminska det dysfunktionella för att upprätthålla en bild av att allt är bra. R. Rosenberg använder begreppet “omvänd gaslighting”; att någon projicerar bilden av att allt är bra när det inte är det. Det är den bilden vi bär med oss och känner ofta skuldkänslor om vi ifrågasätter den. På så vis behöver inget ändras och de sjuka får lov att fortgå.

Sällan uttalas förväntningar i den dysfunktionella familjen, utan vi (de kompetenta barnen) blir mästare på att läsa av och anpassa oss till det som krävs av oss. Vi blir lojala med det dysfunktionella familjesystemet och illojala med oss själva. Det rör sig således om överlevnadsstrategier vi utvecklar för att klara oss i det dysfunktionella hemmet, men som står i vägen för att leva livet fullt ut som vuxna. Det är då vi blir medberoende.